Familjeliv och vardagskaos

Jag känner att utmattningen hela tiden finns där. Den ligger en bit under ytan och guppar. Inte precis under, inte heller djupt ner.

Jag känner att jag är känsligare i många situationer, att mitt tålamod inte är lika stort. Jag känner att jag inte är på rätt plats när det kommer till jobbet.

Men jag nöjer mig, för jag behöver ett jobb, för jag måste ha ett jobb. Då får utmattningen guppa i vågorna.

Hela mitt väsen talar om för mig att det är dags att gå vidare.

När jag först hittade utbildningen till hälsopedagog var min första tanke och anledning till att jag sökte, att jag ville jobba med barn och ungdomars hälsa, speciellt med stress och prestationskrav. Jag hade en tanke om att jobba på en skola och vara en förlängning av lärare, skolsköterska och kurator. Vara en länk mellan dem och eleverna.

På frågan om vad jag vill med utbildningen har jag nämt att jag vill arbeta med ungdomar, men jag har aldrig nämt hur jag har tänkt kring det. Svaret har alltid varit att jag inte vet hur, fast att jag har haft en idé. På något vis har jag skämts och inte tänkt att min idé inte är bra nog, att det aldrig kommer att fungera. Så jag har hållit tyst.

Nu på senare tid, när jag har lärt känna mig själv lite grann har mina tankar och jobbidéer, jag vill fortfarande jobba med barn och ungdomars hälsa. Men nu är jag mer intresserad av att vara ute och föreläsa om hälsa, till exempel stress, ångest, kroppsacceptans, nyttan med yoga och meditation och att vara ute i naturen, med mera.

För mig handlar hälsa om så mycket, framförallt om att göra det en själv mår bra av och att lyssna på sin egen kropp.

Men fortfarande har jag inte sagt något om vad jag vill göra när jag har fått den frågan.

Idag kanske jag inte direkt skäms för mina idéer, utan det handlar mer om att jag inte vill ha en massa "goda" råd om hur jag ska göra och vart jag kan vända mig och så vidare. "Kan du inte göra du eller så?" "Du kan väll jobba med det, eller där" osv. Kanske är det så att jag inte är redo för "goda" råd eller så är det för att jag inte fungerar på det sättet. Jag kan inte bara göra, och ska jag göra, så vill jag ha det på mitt sätt. Jag vet att det bara är av välmening som jag får dessa "goda" råd men dessa råd är oftast inte det jag vill. Så alla ni som kommer med råd, bara sluta, okej?

Jag vet att jag kommer komma dit jag vill en dag, jag hoppas bara att den dagen är runt hörnet.

Det här är nog första gången jag sätter mina tankar och idéer och hälsopedagogsrollen på pränt. Bara det känns som ett stort steg för mig.

Jag manifesterar ett jobb som hälsopedagog. Min intuition säger att jag är redo att gå vidare.

Namasté

Live Love Laugh