Familjeliv och vardagskaos

Glad alla hjärtans dag!

 

Ja men det här med att skriva en gång i veckan sprack ju på en gång. Dels på grund av att jag började min inskolning på förskolan och var helt slut när jag väl kom hem. Sedan på fredagen drog jag med min baciller hem och vi hamnade i feber och hosta hela familjen och var sjuka i en vecka. Så orken har inte funnits till att skriva här. 

 

När vi var hemma och sjuka och orken inte alls fanns bubblade även andra känslor upp till ytan, känslor som har funnits ett tag men de blev mer påtagliga under feberperioden. Så jag bokjade ett besök hos läkaren och det är väl en form av förlossningsdepression. Jag känner att jag inte räcker till och orkar vara en bra mamma och det skapar skuldkänslor. Just nu ska jag försöka motionera, vila och äte ordentligt så att jag har energi till att vara mamma. Så det har varit och är fortfarande påfrestande, men jag försöker att ha lugna dagar när jag är hemma med Emanuel. Jag står även i kö för att prata med en kurator och denna gång tänker jag träffa henne när jag väl får tid, även om jag skulle känna att jag mår bättre så går mitt mående ner lite då och då. Jag ska fortsätta jobba i och med att jag bara jobbar 30% och kan behöva den pausen från hemmet så att jag längtar hem lite. Även om det är jobbigt att ta mig till jobbet så blir det alltid bättre när jag väl kommer dit. I och med att det var väldigt jobbigt och  mycket känslor så var mamma här och hälsade på i helgen som var, det var ett avbrott som behövdes men det var jobbigt när hon behövde åka, som alltid. 

 

Det har varit så mycket på sista tiden, egentligen sedan vi flyttade, det har gått i ett. Så jag har inte riktigt hunnit landa i någonting. Jag tror även att jag lider lite av en höstdepression som inte släpper förrän kvällarna blir ljusa. För just nu känns kvällarna som ett stort hinder som jag ska ta mig över, för efter att vi har nattat Emanuel så vill jag helst sova jag med, samtidigt som jag inte vill att dagarna ska ta slut. Just nu är kvällarna så mörka och dränerar mig på energi, även om dagarna blir längre och längre för varje dag. Även om jag vill tror att jag är en höstmänniska som älskar att mysa och jag älskar vintern och julen så hamnar jag i en låg spiral under den mörka tiden på året och det värsta är att den pågår så länge. Dock var inte sommaren som var min kompis heller, för det var så varmt, jag är inte gjord för den värmen och att ha en liten bebis under dessa varma månader gjorde det inte lättare heller. det var svårt att vara ute och det var svårt att vara inne. Jag hoppas att årets vår och sommar blir lite mildare och inte så heta. Jag behöver nog ljuset och energin.

 

Samtidigt som jag inte vill ha hetta så skulle jag bara vilja packa min väska och åka någonstans, så att jag kan gå runt i baddräkt, ligga i en hängmatta och lyssna på fåglarna och ta yogalektioner. Jag tycker att det här med egentid är så konstigt och har aldrig förstått varför man ska ha egentid. Men jag förstår nu vad alla tjatar om, även om jag älskar att vara med min familj så behöver man små korta stunder av självsamhet för att kunna ladda om och vara sitt bästa jag. Just nu är jag inte mitt bästa jag men jag hoppas att jag ska hitta tillbaka till det. 

 

Denna lägesrapport blev lite dyster men det är vad som hänt på sistone. Jag hoppas att jag ska få enrgi till att dela med mig av roligare händelser som vi är med om, men just nu är dagarna precis likadana och det är så tråkigt just nu. För vi är inomhus hela tiden, förutom på promenaderna och de är inte så händelserika heller.

 

Live Love Laugh