Familjeliv och vardagskaos

Det är svårt att få ihop livet ibland. Att möta förändringar, positiva som negativa gör att det kan bli för mycket ibland. 

 

Just nu, jag har haft det ett tag, har jag väldigt hemlängtan, hem till Annö. Jag har nog alltid varit hemmakär, som introvert och högkänslig har hemmet alltid varit en viktig plats för mig. Nu när jag bort långt bort från "mitt hemma" så har det varit svårt att hitta mitt hem här. Kanske också för att det är mycket att göra med ett hus som jag känner att jag inte kan hjälpa till med samt att jag inte riktigt har kommit in i det här nya samhället där vi bor nu, inget fast arbete och inga vänner på nära håll att umgås med. Det gör det hela lite ensamt. Även om jag gillar att vi planerar och drömmer om vad huset ska bli för oss, är vägen dit lång och det är mycket som behöver göras som aldrig märks. Jag hoppas att jag ska hitta hemkänslan och trivseln här också. 

Jag har skrivit det många gånger förut, men jag har tänkt att jag ska försöka få igång bloggandet igen, fota mer och dela med mig av livet. Försöka hitta stunder där jag får ner några rader och någon bild. Försöka skapa mig en mer innehållsrik vardag för både mig och Emanuel. Vi får väl se vad jag kan åstadkomma. 

 

Just nu längtar jag även till våren och ljuset, jag känner att mitt mående är väldigt djupt nere under den här mörka årstiden. Just nu har nästan all snö försvunnit, det har inte varit någon riktig vinter i år och jag hoppas att det inte tänker komma någon heller. Jag tror att jag nästan kommer börja gråta om det kommer snö. Ge mig vår, sol, fågelkvitter och grönska. 

 

Live Love Laugh