Lägesrapport
Hej igen, nu har det som vanligt gått alldeles för lång tid sedan jag skrev här. Men jag kommer liksom inte till skott, plus att det är svårt nog att hinna med allt som behöver göras i hushållet för att ens tänka tanken på att slå upp datorn och försöka skriva någonting här.
Så som rubriken lyder tänkte jag lämna en lång lägesrapport om livet till er. Jag har tänkt försöka skriva i alla fall en gång i veckan här framöver, tänker att jag kanske kan få till det, är det så att jag har mer att skriva ut så kan det ju hända att det blir fler inlägg under en vecka. Kanske kan denna veckovisa uppdatering ge mig lusten tillbaka, eller egentligen har skrivlusten funnits här hela tiden, det är mest orken och tiden som inte finns. När jag väl har tänkt skriva om någonting (som Emanuels första jul) så har jag inte gjort det när jag tänkt och nu tycker jag att det har gått lite för lång tid för att pladdra om julen. På tal om julen så sitter mina julgardiner fortfarande kvar uppe, har jag inte tid till att ta ner dem, så kanske jag inte riktigt har tid att skriva heller.
Nog för att jag har tid nu, eller rättare sagt, jag tar mig tid till att skriva nu. Jag tror att vi skulle hinna med mycket mer i vår vardag om vi prioriterar vår tid rätt. Men just den nöten är svår att knäcka. Nu har vi börjat med en ny kvällsrutin för Emanuel, där vi börjar kvällen med att äta gröt runt klockan sju, för att sedan borsta tänderna, byta blöja och ta på pyjamas. Efter det tar vi med oss en flaska upp i sovrummet och släcker alla lampor och ser till att det är mörkt och sedan börjar nattningen. Ibland somnar han på stört och ibland tar det längre tid, det beror mest på hur han sovit under dagen. När han väl har somnat så brukar han vakna till under kvällen, tidigare så plockade vi upp honom då, för han ville inte sova vidare. Men nu stannar vi kvar i det mörka sovrummet och försöker få honom att somna om, ibland behöver han äta mer (det känns som att han är inne i en växtperiod nu för han äter hur mycket som helst, samtidigt är han aldrig still under hans vakna tid, så det går väl åt mycket energi). Det har fungerat bra hittils, så vi kommer fortsätta med den rutinen. Ju bättre det går desto mer tid kommer vi kunna frigöra på kvällen, så då kanske jag kan prioritera min tid och hinna göra vissa saker som jag vill göra. Som att skriva här till exempel.
Det märks att jag är ovan att skriva vid datorn, det gör redan ont i handen. Otränade handmuskler helt enkelt. På tal om träning så försöker jag komma igång med hemmaträning och det går lite upp och ner, jag tycker ju om att träna egentligen, det är nog det att jag har blivit en för bekväm soffpotatis nu under mammaledigheten och när Emanuel väl sover så har jag annat att göra, eller så behöver jag också vila en stund. Återigen, försöka prioritera tiden, kvällsträna är ju bra har jag hört. I stort sett varje söndag är det även ett gäng här i byn som brukar köra cirkelträning och det brukar jag vara med på, nu var det ett tag sedan jag var där, dels har det varit uppehåll och sedan har vi haft lite sjukdomar här hemma så det har inte gått att träna. Jag vill ha en strak och frisk kropp och det kan jag bara få om jag tränar, jag bryr mig inte om vad vågen visar, utan det är mer känslan jag är ute efter. Ni kan väl heja på mig och hålla tummarna för att jag får igång hemmaträningen ordentligt. Jag försöker även ta mig ut på promanader, men det är ganska besvärligt, då det är många kläder som ska på och det ska stoppas om i vagnen och det ska pulsas i lite snö, men jag har aldrig ångrat en promanad när jag väl varit ut på en. Så det handlar om att ändra inställning helt enkelt.
Emanuel växer så det knakar och är snart 9 månader, vilket är helt sjukt. Tiden går verkligen fort och jag kan inte fatta att jag har varit mamma så länge. Nu mer har han börjat att resa sig från golvet och kan stå långa stunder och han har även börjat ta ordentliga steg så nu blir det ännu mera fart på honom än vad det har varit. Han är intresserad av det mesta som han inte får röra, som till exempel dvd-spelaren, tvn, ugnen, sladdar och eluttag, vitrinskåpen med glas, veden, ja ni fattar grejen. det är fullt ös hela dagarna. Samtidigt är det väldigt roligt att se vad han hittar på för saker, att få vara med när han upptäcker världen. Men det blir många blåmärken och en och annan fläskläpp, men det hör väl kanske till när man ska börja gå redan vid 8 ½ månad?
Det är även så att jag kommer att börja jobba på 30% från och med februari, fortfarande på en förskola, med inskolning för mig till veckan, så onsdag, torsdag och fredag ska jag skolas in och sedan börjar jag den 4 februari. Det innebär att Daniel kommer vara föräldraledig med Emanuel de dagar jag jobbar, nu har han varit ledig sedan januari, men det blir mer på riktigt nu. Vi fick öve lite grann i måndags då jag var ute ochg vikarierade, ni kan ju gissa om jag var trött efter den dagen. Dock hade Emanuel inte sovit så bra den dagen, men de två behöver väl hitta sin dagsrytm tillsammans. Det blir nog bra och jag tror att det är bra för mig att komma hemifrån och få längta hem, att vara hemma dag ut och dag in tär på mitt psyke även om jag inte skulle byta mammaledigheten för allt i världen.
Jag skulle säkert kunna pladdra på ett bra tag till men jag känner att det nog är dags att avsluta detta nu. det blev som sagt rätt så långt, lyckas jag hålla mig till att skriva en gång i veckan så kanske det inte blir allt för långa inlägg. Förhoppningsvis börjar jag använda kameran mer också så att jag kan lägga in bilder här också, vill ju visa för er där hemma hur vi har det här i norr.
Live Love Laugh