Familjeliv och vardagskaos

Nu är det ett tag sedan jag skrev här och det har hänt en hel del. 

 

Tidigare har jag inte känt något sug att skriva för att jag inte har haft så mycket att dela med mig av. Det har mest varit äta, sova och jobba. Livet har inte bestått av så mycket av intresse. Jag har skrivit lite om det tidigare vet jag. 

 

Men nu har det hänt massor i livet som jag känner kan vara roligt att dela med mig av. 

 

Dels har vi äntligen köpt hus och den 11 november gick flyttlasset till Munkbyn och ett hus på landet. Under året har vi varit på en hel del visningar, men de husen som har varit något hat gått till budgivning och priset har sprungit iväg. Men detta hus, i Munkbyn, blev vårt utan att vara för dyrt. 

Så jag tänkte att det kunde vara roligt att skriva om livet på landet och renoveringarna vi kommer att göra på huset och hur vi skapar ett hem tillsammans. Det är ett roligt äventyr att vara ute på och det är verkligen ett livsprojekt och det känns så himla roligt. 

 

Och jag har längtat så efter att ha ett eget hus och nu äntligen är den drömmen nådd. Jag har också längtat till att få fira jul i mitt eget hus och i år kommer vi att göra det, så roligt och ju mer i ordning vi kommer att bli ju mer roligt kommer det att bli. 

 

Nu har jag år på mig att samla på mig sådant som jag alltid velat ha och alltid velat gjort. 

 

I och med denna flytt så avslutade jag även mitt vikariat på Draghällans förskola, då jag inte skulle klara av att pendla och arbeta de tider jag hade. Jag kände att det var dags att ge mig ut i det okända, ordentligt. Det har varit en stor omställning och mycket funderingar fram och tillbaka om det var rätt beslut eller inte. Men det blir nog bra. Jag har börjar vikariera på förskolor som ligger närmare hemma så att säga. Jag har även börjat tänka en hel del på framtiden, men vad jag har tänkt tänker jag inte riktigt dela med mig av ännu. 

 

Som att dessa två livsinställningar inte varit nog så väntar en till överraskning, (som alla redan vet om). I april kommer vi nämligen att bli tre och det är så omvälvande och häftigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag tänkte att det kan vara bra att ta upp bloggandet igen och kunna skriva om graviditeten och så småningom även livet som mamma. Speciellt för alla därhemma som jag inte kommer att träffa så ofta. Sedan får vi se hur det går med det. Men jag ska försöka i alla fall. 

 

Graviditeten hittills har varit något som bara har hänt, för det har varit så mycket med flytten att jag inte riktigt har hunnit landa i den helt. 

 

Men i slutet av november var vi på ultraljud, vilket var helt underbart och häftigt. Så roligt att se vårt lilla liv därinne. 

 

Magen har även börjat växa ordentligt och jag känner även sparkar nu. Så nu börjar verkligheten komma ikapp och jag tror att vi börjar förstå båda två att det faktiskt är något på gång. 

 

Att få göra den här resan tillsammans med Daniel är fantastiskt, han är min klippa i allt. 

 

Så jag hoppas att jag ska kunna väva in allt detta och säkert lite till i min blogg igen. Det enda problematiska är att vi just nu inte har något internet utan vi lever på mobilsurfen, vilken har en tendens att ta slut ganska snabbt. Men jag ska försöka att blogga lite sporadiskt tills vi fixat något bättre, så får vi se vad det blir för lösning.

 

Och jag har inte slutat med yogan och inte heller virkningen så jag ska försöka att väva in även det i mina skriverier.

 

Så håll till godo, jag ska verkligen försöka att skriva några rader här då och då. Nu när suget är tillbaka igen. 

 

Live Love Laugh