Lägesrapport 3
Det har varit vårkänslor men idag snöar det massor igen. Egentligen kan man väl inte förvänta sig annat, det kan inte bli vår redan i februari kan jag tycka, även om jag gärna hade haft vår för ett par månader sedan. Jag vill ha ljuset och barmark under mina fötter. Speciellt nu när vi är ute och går mycket varje dag då Emanuel sover som bäst i vagnen nu för tiden. I början ville han inte alls ligga i vagnen, nu kan han nästan inte somna utan den. Vilket i och för sig är bra, för jag mår ju bra av att gå ut och gå också. Jag känner att det gör väldigt myckeet för mitt mående att göra det.
Jag har äntligen hittat lite energi till att börja byta gardiner, så att julen tar slut någon gång. Det känns skönt att få lite mer vår inomhus. Dock är det fortfarande alldeles för rörigt hemma för att jag ska kunna känna ett ordentligt lugn. Men det kommer väl hoppas jag.
Sedan sist har jag varit hemma en sväng hos mamma och pappa. Jag kände att jag och Emanuel behövde ett miljöombyte. Vi kunde vara ute i skogen och grilla korv och samla massor med energi. Det är alltid jobbigt att åka hem igen, även om det är skönt att komma hem också. Ibland önskar jag att jag inte bodde så långt bort från Annö. Speciellt just nu när jag har det ganska jobbigt med allt som känns och händer. För i denna stund känner jag att jag inte riktigt har hittat hem, jag bor mer i ett hus än i ett hem. Samtidigt som jag vet att det kommer atta vara hemma här för mig också och att alla tankar och drömmar vi har med vårt hus kommer att göra det till ett hem. Men det är kämpigt.
Jag tror att det mesta i mitt mående grundar sig i en höstdepression eller kanske mer mörkerdepression, för när sommarljuset byts ut mot höstmörker så tar den med sig mycket av mitt ljus också. (Även om jag vill kalla mig för höstmänniska så är det nog dags att inse att det bara är i skogen och färgerna på löven och min födelsedag som gör att jag gillar hösten). Det har varit väldigt påtagligt de här två senaste höstarna och den här depressionen sitter i fram till mars, april när ljuset återvänder, även om jag fortfarande kan må dåligt under de ljusa månaderna också så vet jag att jag mår bättre då. Sedan har jag även ställts inför stora förändringar de senaste 2 åren och kanske inte riktigt hunnit landa och reflektera över de ordentligt. Det kan också bidra till att jag känner mig som jag gör.
Jag försöker nu att samla på mig verktyg för att kunna må så bra som möjligt, jag ska försöka kartlägga mitt mående och min ångest. Försöka se vad det är som får mig att känna som jag gör och hur jag ska hantera det. Jag har börjat med att jag ska försöka hitta 5 minuter varje dag att sitta ner och blunda och andas, en kort meditation för att landa i mig själv. Jag hoppas att jag ska kunna utöka den tiden så småningom, men det är bättre att börja smått så att jag vet att jag klarar av det och får in det som en vana. Jag ska helt enkelt jobba med mig själv mer så att jag kan bli mitt bästa jag och få må bra.
Idag blir även Emanuel 10 månader, det är alltså bara 2 månader kvar tills han är 1 år. Tänk att jag har varit mamma så länge, det är helt obegripligt. Han är ett riktigt busfrö och vi har fullt upp om dagarna.
Live Love Laugh